Idag har jag gått på 3 föreläsningar, säkert maxat 150 km/h på cykeln, snubblat i nya skorna 35 gånger, tappat bort 1 penna, läst 253 sidor, burit 15 kg matvaror 1 km, lagat 1 måltid och säkert svurit 1 x 10^23 gånger över alla jävla tal.
Det känns ungefär som att det är måndag när man tänker ”oj nu är det onsdag igen” och sen inser att det egentligen är fredag.
Och JÄVLARRR vad bra det känns. ÄNTLIGEN lite schVung!! som emelie säkert skulle kunna säga, med de där fladdrande lockarna då hon gestaltar schVunget med en armrörelse.
7 timmar och 39 övningsuppgifter senare och man är lite med i svängarna igen.
Att laga mat är att tappa all simultanförmåga.
Ni vet hur det är. Man gör en sak, börjar på en annan och det slutar med ett väldigt hastigt hopklipp av bildsekvenser från när vi var på island.
Alltså jag vet, det är djupt rotat, ni må hata SL.
Men jag skulle ge vad som helst för ett pendeltåg vars resa är lite billigare och lite mer prisvärd än en lunch på waynes.
Har på två veckor räknat ut ett helt räknehäfte och det är nog mer än vad jag räknat under hela min tidigare skolperiod och det säger väl ett och annat om saker
till exempel att jag slutat med blyertspennor
Kollade vanliga platsen i ytterfacket på min väska. Inte där. Paniken. Lyfte på dörrmattan. Gick igenom alla fickor i hela garderoben. Vände upp och ner på alla väskor. Öppnade kökslådor. Fick en känsla av att jag blivit galen. Tittade ner i brödrosten. Letade i kylskåpsdörrn. Okej. Ärligt talat Sara. Den finns inte längre. Fåniga sjuka cykelnyckel.
Det betyder att jag måste gå till skolan imorgon. Kommer bli överkörd. Av alla jäkla cyklister och deras upplåsta cyklar. Är det mörkt då? Tidigt på morgonen. Menar, när går solen upp nuförtiden egentligen? Och ner? När vi gick till Willys idag trampade vi ju på löv.
Att ligga sjukvriden i uppsalasoffan är nästan samma sak som i väsbysoffan. Fast den här är kanske snäppet bekvämare. Annars är det nästan ingen skillnad. Tv-tablån lika risig. Filmerna lika långa. Zelda lika trögspelat.
Gav upp. Sov ett dygn i sträck. Såg några six feet under avsnitt. Drömde om lampor. Och labyrinter av glas.
Vaknade ganska pigg idag och tänkte plugga fram i planeringen när det låter från brevlådan.
Går fram och plockar upp GH5 från dörrmattan. Kanske inte går ut idag heller.
Det är så roligt varje gång man går ut på skolparkeringen och försöker hitta cykeln. Som när man glömt bort var man parkerade bilen. Samma känsla. Verkligen letar. Fokuserar för att inte detonera av skratt. Blickar längst cykelställen. Var tusan står det tvåhjuliga fanskapet tänker man. Promenerar längst rader av cyklar. Minst ett par hundra. Och till slut. Där står den.
Då låser man upp, hoppar på och rullar med ett flin hela vägen hem.
Det känns som steget från verklighet till molekyl är ganska långt men övertygar mig själv om att det är ett sjukt intressant steg. Samma sak med lösningsformler och metallers smältpunkter. Sjukt intressant. Skulle kunna läsa om det här hela dagen. Eller, det gör jag ju.
Det har blivit lite som en vana det här. Jag börjar. Jag slutar. Jag börjar igen. Nu är vi i Uppsala och jag tycker vi testar hur långt det kan gå den här gången. Här finns kullersten och en å. Det tar tolv minuter att cykla till skolan och vi bor på nummer 43. Vår soffa är grå och nu börjar jag igen.
